onsdag 18 april 2012

Förr så kunde jag!

Sy alltså! En sån här tunika skulle jag ha svängt ihop sådär i förbi farten. Nu var det sju mödor och åtta besvär innan den blev färdig:)

För det första så var det igen problem med storleken!

Och när jag äntligen fick allt klippt sydde jag glad i hågen  stråvecken. Ordentlig som jag är sydde jag stickningarna grundligt innan jag provade. Nåja, vecken slutade just där magen är som frodigast. Mönstret var nog menat för nån som är en halv meter längre än jag.

Att sprätta några cm av vecken som var sydda med dubbla sömmar och i samma färg  som tyget tog timmar. Indiskt bomull som så enkelt får hål om man bräster nån tråd...

Nu har jag inte ens strukit den för den blir nog bara till vardagsbruk nån het sommardag. Men så är det tyget bort från skåpet!


Det blir nog inga fler syprojekt på en lång tid...annat än raka sömmar till gardiner vid behov.

2 kommentarer:

  1. jag tycker den blev riktigt fin!!Jag sydde oxå mycket då ungarna va små.. men nu vill det inte bli av.. gruvar mej för att de inte ska bli bra.

    SvaraRadera
  2. Den är ju jättefin! Pefekt att ha till kjol eller jeans eller vad som helst!
    Jag kunde inte sy förr och kan inte nu...fast ändå har jag några nattlinnen och pyjamasar som jag sytt...som funkar...borde kanse ge det en chans till?

    SvaraRadera